Artikel av Gert Malmberg i Göteborg Posten

Fyren på Stora Varholmen ligger på sydvästspetsen av ön, ut mot Grötö och Danafjorden, och där är Varholmen brant och stupar djupt ner i havet.
Det är på andra sidan ön som göteborgare nu i snart sjuttio år skapat en idyllisk tillflykt. Där ligger stugorna tätt i prunkande trädgårdar och till den sidan går färjan från Hjuvik. Men färjorna går sparsamt nu på hösten och vi fick lifta ut med Ingvar Andreasson som en gång själv hade hus på Stora Varholmen. Nu bor han på landsidan men åker ut titt som tätt och sköter skyddsjakten på ön.
Det kan behövas för minken sprider sig på Varholmen liksom på andra öar, och dessutom förekommer en och annan mårdfamilj och det vill man inte ha på ön. Speciellt inte som rapphönsen nu börjar trivas på ön igen.
Vi promenerar förbi dansbanan och genom en sänka som kallas Dalen där de flesta stugorna står tomma när skolorna börjat. Men Rolf och Britt Andersson var kvar ett tag till, och så fort möjlighet ges åker de tillbaka även under den kalla årstiden. Britt är nästan uppfödd härute, hennes pappa byggde 1935, och Rolf har forskat ivrigt i Stora Varholmens historia.
Den lilla ön som ligger 300 meter från fastlandet på närmaste stället var under 1800-talet i privat ägo. Det var en originell och uppenbarligen driftig herre vi namn Frans Oskar Levander (1849-1929) som ägda ön. Han hade köpt den i början av 1890-talet. Då fanns det ett trankokeri som låg på Lilla Bockeskär, en liten grynna i anslutning till Stora Varholmen. Det finns gamla bilder på fartyget Vega, det som användes av Nordensköld i jakten på Nordostpassagen, när hon lossar ishavssill vid Lilla Bockeskär.

Det var sill perioden i slutet av 1800-talet som Levander utnyttjade när han tog över trankokeriet på ön, men den perioden blev kortvarig och istället bosatte sig Levander mer eller mindre fast ute på ön som han älskade.
Levander kallades ofta för Onkel Robinson, och han gav ut ett litet häfte 1914 som hette Robinsons ö där han lanserade drömmen att göra Stora Varholmen till ett ”hem för klena barn”.
Så blev det nu inte. När Levander dog 1929 såldes ön till Göteborgs kommun för 15 000 kronor och 1933 fick en sammanslutning bestående av några nykterhetsorganisationer arrendera hela ön. Det var början på den koloniverksamhet som idag gör ön till en idyll för bortåt 80 husägare. Från början ritade en arkitekt, Ragnar Dahlberg, en fyrkantig funktionalistisk låda som var billig och enkel, men lådorna har idag byggts om och till i den ena fantasifulla skapelsen efter den andra.
Nykterhetsorganisationen är inte arrendator längre, nu ingår Stora Varholmen i samma rörelse som resten av Göteborgs koloniträdgårdar och det är fortfarande kommunal mark. Det finns naturliga källor på ön, men kommunen har dragit en sommarledning så det behöver aldrig bli någon vattenbrist.
Sommargästerna på Stora Varholmen kan under semesterperioderna sätta sig på ostsidan och skåda även den farled där fritidsbåtar i ett oändligt band drar norrut mot Bohusläns klippor.
Sätter de sig på västsidan har de Vinga och hela skärgården att titta på, och det är som sagt på den sidan Stora Varholmens fyr står. Fyren ställdes på plats redan 1884 och den ger två blixtar på tolv sekunder.